Motsats till "Lugna ner sig"

En tidig morgon i Akan-Kakans hus. Endast Lillkillen vaken, och viskar i mitt öra:

- Mamma, du måste lugna UPP dej!

Akut projektabstinens

När julstressen lagt sig, alla gäster åkt hem och man haft ett dygn eller så av allmänt slappande, då kan det hända att man kommer på sig själv med något slags överskottsenergi.

Nån gång i eftermiddags hände detta mig. Jag fick ett akut och oemotsägeligt behov att dra igång ett projekt eller två. Ta mej tusan, jag ska renovera hallen! tänkte jag ett kort ögonblick. Och snickra en hallmöbel!! Sedan kom jag på att sånt kan ta tid, och vi drar ju till Småland typ i morgon. Dessutom har jag två barn, som kanske vill ha mat, underhållning etc med jämna mellanrum.

Så jag besinnade mig lite och tog tag i det halvfärdiga projektet Klä-om-stolar. Lite mer rimligt. Lite lättare att leva med i halvfärdig fas än en demolerad hall. Så, tadaa!

Före (vänster) = slitet, trasigt & sunkigt. Efter (höger) = prima IKEA-tyg.

Crane spotting

När make och dotter for på bio i dag, åkte jag och Lillkillen till ett schysst bygge och spanade grävskopor. Sen kollade vi lite när en gigantisk lyftkran monterades ihop.

Vi var inte riktigt överens om när det var dags att åka hem, om man säger så. Jag tycker att det kan vara läge när parkeringsvakten närmar sig den felparkerade bilen. Lillkillen tycker att det kan vara läge när... aldrig nånsin. Typ.

Saker som kan gå sönder på själva julafton:

En liten fåtölj av barnmodell. Den tålde inte ens att en tvåmeters-farbror i 95-kilosklassen satte sig i den, med ett aldrig så litet brak. Konstigt! Det är visst ingen hållbarhet i möblerna nuförtiden!

Tips: Om fåtöljen är låg och dess sits är smalare än din, betyder det antagligen att fåtöljen och dess hållbarhet är anpassad efter barn.

Bild från IKEA.

Saker som kan gå sönder dan före julafton:

Ugnen, till exempel.

Så nu har skinkan griljerats hos grannen. Det gick också bra.

Akan-Kakan - julproffs

- Ha det nu riktigt lugnt och skönt idag! sa maken innan han stoppade in barnen i bilen och åkte på granhuggarutflykt.

Tsss! Skulle inte tro det! Här har man farit runt som en kippskodd räv hela dan och fixat ärenden och hushållssysslor så det visslat om 'et.

Så vi säger nu:
Julklappar: check!
Pepparkakshus färdigpyntat: check!
Storhandla: check!
Tvätta, bädda rent, diska, plocka: check!
Kryddnötter: check!

Köpegranar kan dra åt skogen

Man kan ju gå till lokala granförsäljaren och köpa sig en gran. Lite enkelt och smidigt. Eller så kan man åka tre timmar till de småländska skogarna, hugga sig en gran, och sen köra tre timmar hem igen.

Men vi hade ju faktiskt sett ut en prima gran redan i november och pyntat med snöre och allt. Lillkillen hade till och med grävmaskinen med ifall terrängen skulle bli oländig.


Förtydligande: Fotot är från november, när granen valdes ut. Numera finns där en halvmeter snö, enligt rapport.

Kalla mig synsk om du vill

Ahh, två barn i säng varav ett sover. Lycka!

Jag kan se för min inre syn att jag snart kommer att dricka ett glas vin i sällskap med en lång, mörk (well, cendré då) man framför tv:n, och däcka i soffan inom en timme.

Jag är nog lite synsk, tror jag. Det har absolut inget att göra med att alla fredagar följer samma tema. Nej nej, inte alls!

Lillfian 6 år

Om jag inte var så nedrans trött skulle det här vara ett fint inlägg om min Lilltjej som numera är hela 6 år gammal. Helt ofattbart stor, om jag får säga det själv. Hur gick det till egentligen?

Det blir inte någon bild på hemmagjord tårta heller. Ni kan googla "frysdisken" och "Frödinge", och sedan titta efter nåt rosa. So sue me.

Lillkillen 3 år +18 dagar

Well, bloggfrekvensen har varit usel på sistone. Men jag jobbar lite med temat Bättre sent än aldrig. Således: Grattis Lillkillen 3 år för 18 dagar sen !

Här är en bild på 3-årstårtan. Tema: Skånskt trafikvett i vinterväglag!

Familjens projektledare får sparken

Som kvinna ska man tydligen vara familjens projektledare, det har man ju hört. (OBS! Ironi. Eller kanske sarkasm. Eller både och.)

Och till mitt försvar vill jag ändå säga att jag har haft koll på Projekt Familjen. Jag har fixat födelsedagsglassar till dagiset, pyssel-rekvisita till dagis (okej, det var Maken som fixade det, men bara för att jag skrev upp det på inköpslistan), paket med värde max 30 kr (okej, det var Maken som fixade den, men jag påminde honom), två olika outfits till Lilltjejens julshow, finkläder till jul och gu-vet-allt. Typ det mesta har liksom funkat.

Men så kom söndagen, och det där 6-årskalaset som dottern skulle gå på. Lilltjejen skulle infinna sig 1) På rätt plats 2) Vid rätt tillfälle 3) Med rätt utrustning.

Jag kan berätta att jag misslyckades med samtliga uppgifter:
3) Presenten glömde jag fixa, så det blev en panikutflykt till Biltema där random leksak inhandlades en timme innan kalaset skulle börja.
1) GPS:en i bilen hittade inte adressen till kalaset, så jag körde på måfå. Sen irrade vi runt i nybyggarland och frös (bilen var man ju tvungen att överge på parkeringsplatsen) tills jag ringde upp födelsedagsbarnets mamma och frågade var de bodde.
2) När vi kom till kalaset var ingen annan där. Jag ba Eeeh, är vi tidiga eller? Och födelsedagsbarnets föräldrar svarade vänligt att kalaset egentligen började en halvtimma senare, men att Lilltjejen var välkommen ändå.

Joråsåatte...
Tur att Projekt Familjen är ett teamwork.

Pre-jul-ambitioner

Onekligen-Lisa har listat sina ambitioner, och har redan hunnit med typ allt på listan. Jag blev lite inspirerad och tänkte: Tamejtusan! Jag ska också få saker gjorda före jul!

Till exempel följande:

• Koka knäck! Jag har grejor hemma, hur svårt kan det var att få ändan ur vagnen liksom?
• Köpa julklappar! Folk brukar ju gilla sånt.
  
• Fixa inbjudningskort till Lilltjejens kalas! Det blir antagligen ett bättre kalas om det kommer gäster.
  
• Skicka julkort! Har jag nu tvingat på barnen de där luvorna och tjatat mig till att få ta det där julkortet måste jag ju se till att skicka ut det.
• Skriva minst ett blogginlägg om dagen. Minst! De senaste veckorna har jag tänkt kanske femti inlägg och skrivit kanske två. Usel statistik. Men nu blir det andra bullar!
  

Grattis Annor!

Grattis alla Annor som har namnsdag i dag!

Ni andra ska inte vara ledsna. Ni får ju lägga lutfisken i blöt i dag!

Rent hypotetisk CHAMPAGNE TILL ALLA!

Rent hypotetiskt: Låt säga att någon frågade er i maj månad vad ni gillade att jobba med. Och ni bara: Jag gillar ditt, datt samt dutt (ni räknade upp lite olika saker ni gillar att göra och är hyfsat bra på alltså). Och personen i fråga bara: Bra! För vi skulle vilja anställa nån med exakt din bakgrund till att göra ditt, datt samt dutt!

Skulle ni inte bli rätt sugna på att tacka ja till det jobbet då?

Och skulle ni tycka att det var liiite jobbigt om anställningsprocessen drog ut på tiden, i låt säga, drygt ett halvår? Eller skulle ni bli helt bananas tokiga?

Ponera att ni sen äääntligen blev erbjudna det där jobbet på riktigt. I början av december. Till exempel i dag. Exakt, exakt hur glada skulle ni bli då?

Väldigt synd att ni inte fick det där jobbet då. För det är nämligen mitt!

Jag firar med några slumpmässiga glada utrop: Wohooo! Äntligen! Kanon!

Sabla unge till å inte inse sitt eget bästa!

I dag spelar vi bingo med gamla klyschor till föräldrarepliker.

Själv har jag prickat in samtliga av följande idag:

• Det är kallt ute, du måste ha på dig [varm tröja/halsduk/vantar]!
• Sluta larva dig nu! (Fatta att jag sa "larva dig"! På allvar! Varifrån kom det liksom?)
  

Och som svar på frågan Men varför deeet?! (Sjutton gånger)

• För att jag säger det! eller
  
• För att jag är din mamma!

O maj gad, att det ska vara så svårt att inse kopplingen mellan Frysa och För Lite Kläder. Det kan uppenbarligen få den mest demokratiska förälder att brista ut i För att jag säger det, that's why!

Gölle-gölle-gölle

Gissa vems barn som ville sova i samma säng och bara Jag ääälskal min stolasystel! och låg typ nästan tysta och myste i en trasslig pyjamashög i stolasystels säng? Gissa!

Och gissa vilken mamma som typ bara svimmade av gölle-gölle-överdos?

Akan-Kakan tänker positivt

Saker att vara tacksam över en måndag som denna:

• Att jag tog varma vinterkängorna på och de tunna, fina snörskorna i en påse i dag.
  
• Att jag glömde ta av mig den extra yllekoftan som jag hade när jag lämnade på dagis.
• Att jag kom i håg vantar och mössa.
• (Ni märker kanske att nyckelorden här är: Hyfsat Varmt Klädd.)
• Att jag hade nästan fullt batteri på mobilen så att det räckte till sjuttielva samtal, varav 20 minuters telefonkö till frickin Assistancekåren, som skulle komma och bärga min bil som fick punka på Inre ringvägen* på väg till jobbet.
• Att ingen av alla bildårar eller lastbilsdårar körde på min stackars bil när jag satt och väntade där i en och en halv timme på frickin Assistancekåren.
• Att jag nu är hemma och kan försöka tina upp med stora koppar kaffe och många lager ylle.

*Inre ringvägen=typ nästan motorväg= folk kör som galningar och man kan inte direkt gå därifrån.


UPPDATERING:
Självklart tog jag en bild. Vem tar ni mig för? En normal person eller?

Felsägningar vi minns

- Ja ha fått flukt på dagis idag!
- Jaså, vad fick du för frukt då?
- Eemm... pälon! Och vinvulva!

Hemarbete, sweet hemarbete

So we meet again, sweet hemarbete!

Egentligen är jag ju inte särskilt sjuk, men jag har en infektionskänslig kollega som typ blir jättesjuk om en liten bacill så mycket som tittar på henne. Och eftersom man ju smittar mest i början av en förkylning, och eftersom jag är en så fin och omtänksam kollega, så jobbar jag hemifrån i smittokarantän i dag.

Så nu sitter jag och är fin och omtänksam i soffan med en stor kopp kaffe. Det känns ganska bra att vara fin och omtänksam, faktiskt.

Washington

Det kan hända att man blev erbjuden en resa till Washington D.C. i dag. Det kan hända att man tackade ja. Något annat vore ju vansinne.

Nu undrar jag lite, vad bör man göra i Washington? Hälsa på Obama, tänkte jag spontant. Men det kan ju hända att han har annat för sig, så man bör ju ha en back-up-plan.

Köttbulla eller inte köttbulla

För alla oss som talar flytande låtsas-danska, här är det "svenska" underhållningsprogrammet Köttbulla eller inte köttbulla. Komplett med danskar som pratar låtsas-svenska och allt!

Svensk tv-underhållning, enligt danskt humorprogram

Lördagsgodis är min bästa vän

Efter fem timmars utflykt solokvist med barnen på diverse stora varuhus, har jag kommit till följande insikt:

Lördag = bästa dagen för ärenden med barn.

Minsta tecken på syskonslagsmål eller annan kris, jag ba' Veem vill ha lördagsgoodiis?!
Varpå båda barnen i kör: Jaaaaag!!

Sen följde två snälla barn glatt med. För lördagsgodiset skulle man ju få i bilen, när man handlat klart. Så himla smart, alltså.

No limit fredagsmys

Jo, jag har faktiskt haft gamla garderobsvärmare till kläder på mig hela veckan, jag har bara inte lyckats (orkat) fota dem.

I dag ett par gamla byxor som hittills bara använts på 30-årsfester. Egna 30-årsfester. Som inföll 2 månader efter sonens födelse. Därför är de, så att säga, lite generösa i passformen. Så nu säger jag: fredagsmys, bring it on. Inga sushi-portioner är för stora, inga rostade nötter är för många, the sky is the limit!

Farbror Akan-Kakan

Den här träningsvärken kan bli episk. Jo, jag tror bestämt det.

Jag har stånkat som en gammal farbror hela dan idag. Satt mig ner - stånkat. Rest mig upp - stånkat. Linkat iväg till kaffemaskinen - ojat mig. Plockat upp något från golvet - stånkat lite till.

Lite lunchträning kanske?

Überjobbigt 75-minuterspass om en stund. Har knappt tränat på ett halvår. Överlever eventuellt.

Hemarbete, sweet joy

Jobba hemma: Lyckan i det!

Man kan till exempel:

• Gå runt osminkad med myskläder och kaffekopp.
• Organisera om på skrivbordet hemma
  
• Blogga mitt på dagen! Så jag gör väl det då. Bara för att jag kan.

4 saker

Fru A frågar, jag svarar.

4 tv-program jag ser
Desperate Housewives. Dexter (på DVD). Mad Med (DVD). True Blood (när den nu börjar igen).

4 saker jag har gjort idag.
Jobbat massor. Haft livlig diskussion om grisar med kollegorna. Lagt cirka 14 pussel för barn 1-3 år, varav flera innehöll bilder på grisar. Premiärläst boken Älskade lilla gris för sonen (premiär för sonen alltså, inte för mig. Jösses, vad trodde ni? Klart man läst Älskade lilla gris förut!).

4 saker jag längtar efter
Just nu: att gå och lägga mig. Sen advent. Och jul. Och gamla vänner man träffar alldeles för sällan för att man bor i varsin ände av landet.

4 saker på önskelistan
Nyrenoverat badrum. En välkoordinerad garderob. Platt mage och skinkor av stål.

4 saker jag avskyr
Surpottor, trångsynthet, långsamhet när man har bråttom, apelsin i maträtter eller kakor.

4 jag utmanar
Alla som vill! (Men max 4 personer)

Garderobsspöke nr 2

Den här gamla koftan har jag inte haft sedan förra vintern, så den får väl räknas som garderobsvärmare. Så här tuff såg jag ut när vi klarat deadline nr 1 på jobbet*. Flera timmar i förväg. Damn, we're good.

*Fast bilden är som vanligt tagen i taskig belysning hemma i köket, just den där minuten efter hemkomsten innan jobbkläderna åker av och rosa plyschoverallen på.

Akan-Kakan tycker till

Förresten, det här med att vakna klockan 4 på morgonen, och inte kunna somna om: Helt värdelöst. Jag ser verkligen ingen som helst poäng med det. Alls.

Alla ba: Ooh så häärligt att få en timme extra i helgen. Man känner sig så utvilad och fräsch.
Jag ba: Nä.

Garderobsspöke nr 1

Klädtema denna vecka, enligt alla coola, är "Garderobsvärmare". Alltså sånt som bara hänger i garderoben utan att bli använt.

Jag passar på att dra fram en hittills aldrig använd kavaj. Jag = inte en kavaj-woman. Känns som att man har jackan på inomhus. Men man ser ju onekligen lite mer bizznizz ut. Jag kanske blir befordrad nu, vem vet.

På jobbet har vi tema Jobba utav bara helskotta den här veckan. Därför nöjer jag mig med en usel Photobooth-bild. Det är ju ändå ingen modeblogg.

Akan-Kakan talar ut om klänningsfiaskot

- Ja du, Akan-Kakan, det där klänningstemat förra veckan. Hur gick det med det egentligen?
- Nja, det gick ju inte så bra.
- Inte så bra?
- Nej det gick ju åt skogen.
- Just det. Bara två klänningar redovisade på hela veckan.
- Jaaa, jag hade ju en klänning i lördags också. Typ. Men den blev det inget kort på.
- Hur förklarar du det här fiaskot då?
- Alltså, det blev så mycket annat att göra och...
- ...du menar att det finns viktigare saker än klänningsveckan?
- Nej, nej det gör det ju inte förstås. Det finns inga ursäkter egentligen.
- Hur blickar du framåt efter det här nu då?
- Det är bara att bita ihop och komma igen. Den här veckan är det garderobsvärmare som gäller!
- Och hur hanterar du det då?
- Jag ska gå och dra på mig en gammal oanvänd kavaj snart.
- Ja, lycka till då.
- Tack.

Fredagsklänningen

Tema klänning. Jag gör comeback i brunt.

Pose: Skyltdocka. Accessoar: Barn. Fotograf: Det andra barnet.

Bonusinformation: Klänningen är från Zara. På jobbet hade jag mormorskängor till. Hemma fårskinnstofflor.

Måndagsklänning

Frida säger att det är klänning som gäller den här veckan.
Frida sayz klänning, I wearz klänning. Från H&M.

Uppsamlingsheatet

Oh mein Gott, vilken helg! Redan i fredags döptes helgen officiellt till Uppsamlingsheatet (som i sportsammanhang, ni vet), och jädrar i min låda vad vi fixat. Förutom springa runt i trädgården och göra grimascher, så har alla gamla halvfärdiga projekt har fått sig en omgång, och en hel hög nya grejer också för den delen. Så. sjukt. nöjd.

Färdigställda projekt i urval: bokhylla, vissna rabatter, vissna blomlådor, trasiga persienner som byttes mot rullgardiner, tillverkning av märkestavla för simmärken. Med mera. Med mera!

Just nu, as we speak, torkar den nyoljade bänkskivan och jag tar mig an helgens sista uppgift: välja stövlar. Tre par svarta stövlar har beställts hem från internett, och frågan är vilka som är bäst.

Smakråd, någon?

Helt normalt

En helt normal eftermiddag i trädgården, med mina helt normala barn. Inget konstigt alls.

Och ett kort på min panna som bonus

Vad gör ni i kväll då?

Själv dricker jag vin i myskläder och läser bloggar medan maken diskar och kidsen äter popcorn framför tv:n. Känns ganska bra, faktiskt.

Mama of the year

Jag och Lillkillen är ensamma hemma. Jag äter mackor till lunch. Lillkillen vill bara ha ost. Så det får han.

Fast förut var han "lite sugen på gurka", och fick ett par skivor. Så han har fått både grönsaker och protein nu.

Två nya kaniner i kaninhimlen

Men vilken himla tråkig fredag det där blev då.

Barnens två kaniner som varit småkrassliga ett tag var helt plötsligt jättekrassliga. Den ena var så dålig att det såg otäckt ut. Rena turen att jag såg det först, så att jag kunde hålla barnen därifrån.

Så maken fick skynda sig hem från jobbet och ordna så att de stackars små kaninerna skulle få somna in, medan jag höll de glatt ovetande barnen på lekplatsen. Och det tog visst ganska lång tid. Så en stund på lekplatsen blev några timmar på flera olika lekplatser. Som blev ganska kalla och mörka lekplatser efter ett tag. Och ett kissnödigt barn råkade kissa mig på byxbenet mitt i alltihopa. Men gå hem och byta kunde man ju inte för där fanns stackars sjuka kaniner. Inte förrän maken ringde och sa att det var klart.

Då gick vi hem, grät lite och begravde två små kaniner under en buske.

Dagens projekt

Dagens projekt:

Dagens assistent:

Dagens soundtrack:

Dagens drink:

Saker jag hade kunnat blogga om

Jag är världens sämsta bloggare nu, så här kommer en halvhjärtad lista över saker jag hade kunnat blogga om. Till viss del sammanfaller den med anledningarna till min bloggfrånvaro.

1. Jobben på gång.
2. Ansökningarna till jobben, som båda skulle in samma vecka.
3. Den avancerade inlämningsuppgiften för det ena jobbet. Som jag fick i torsdags eftermiddag, och som skulle vara klar måndag morgon. När jag hade gäster hela helgen.
4. Intervjuerna. Nummer två var idag.
5. Okej, jag ska sluta tjata om jobbsökargrejer nu.
6. Hösten. Känns rätt okej ändå.
   
7. Förkylningen. Känns inte så okej.
   
8. Kalsongtrenden. Lillkillen hade kalsongpremiär på dagis igår, upprepade succén idag. Hela dagen. Som killen själv uttryckte det: Ja har kissat på toan ida på dagis! Du blir glad då mamma!
   
9. Den enorma backloggen jag har hemma. Helt sjukt, I tells you. Nämn en hushållssyssla, vilken som helst, och jag har inte gjort den.
10. Slut på listan.
    

Dagens djur: Urcellen Ellen

Tema djur, dag 6. Är Urcellen Ellen ett djur? Jag fortsätter att ta modebloggandet till nya höjder med hjälp av Photobooth.

Här är jag förresten med i en liten video också. Skymtar förbi lite ibland.

Fredagsdjuret: också fjäril

På fredagar har man fjärilarna på benen. Jo, så är det. Det har kungen sagt.

Dagens djur: fjäril

Tema djur, dag 4. Jag grävde djupt i garderoben och hittade ett gäng fjärilar.

Noll sylar, noll djur

Om man är på jobbintervju (jag tror i alla fall att det var en intervju?) och knappt får en syl i vädret, är det ett bra tecken eller inte?

Tema djur tog en tillfällig paus idag. Min neutrala jobbsökaroutfit innehöll noll djur. Men imorgon blir det flygfän, tror jag.

En tumme till övers?

Jag skulle behöva ett gäng såna här idag på förmiddan.

Klockan 10 ungefär.

Tisdagsdjuret

Tisdagsdjuret är en fågel. I övrigt nästan samma kläder som igår. Så mycket fashionista är jag alltså. Vadå, har ni olika kläder varje dag eller?

Sopbilen

Ni vet när man vaknar och är helt förtvivlad över att man inte hittar sopbilen (som inte finns, för man har ingen sopbil. Man har ju drömt att man har en sopbil). Va ee sopbilen? gråter man.

Då är det bara flaskan som gäller.

(Vällingflaskan, that is.)

Dagens djur

Frida säger att det är tema djur den här veckan. Klart man hänger på!

Måndagens djur är en snigel på ett skärp. Min Jedi-mästare sa att det passade bra ihop med lasersvärdet.

- Snigelskärp du ska ha, unge padawan!

Lördagsblomman på Sofiero slott

Tema blommigt, dag 6. Sportade en rosablommig liten sak från H&M vid Sofiero slott. Acessoarer: gamla paltor samt liten son med tyghund. Notera gärna hur fancy jag sätter fötterna framför mig, bara för er skull kära läsare. I vanliga fall går jag som en bonnlurk med tårna utåt.

Och Lillkillen fick dessutom en god och närande lunch enligt tallriksmodellen, GI och alltihopa.

Jag såg inte Morgan men är nöjd ändå

I går kväll konstaterade vi att det var en del grejer som borde köpas. Barnen har inga ytterkläder eller skor till exempel. Såna kan ju vara rätt bra att ha, särskilt när det börjar bli lite kyligt.

Jag, skämtsamt: Haha, man kanske borde åka till Ullared och shoppa järnet i morgon!
Maken, helt otippat: Ja, varför inte?

Och så blev det visst. Vi hade aldrig varit där förr, och har inte sett TV-programmet heller. Nu har vi jackor, overaller och regnkläder så det står härliga till. Och vi tjänade nog in reskostnaden bara på leggings och strumpbyxor till Lilltjejen. Dessutom kommer man fatta vad folk snackar om i framtiden. När folk säger typ Det är helt crazy vad folk köper på sig saker på Ullared (som folk ju säger titt som tätt) svarar jag ba typ Jag veet, hur många fryspåsar kan man göra av med egentligen?

Begreppet "slut som artist" är väl rätt utslitet vid det här laget, men eftersom jag är helt slut som artist (i huvet också) har jag inget bättre att komma med.

Fredagsblomman

Tema blommor, dag 5. Blommig fredagskjol från H&M. Köksbänk med tillhörande disk får ni på köpet.

Torsdagsblomma

Tema blommor, dag 4. Blommor på sidenblus från Wera.

Onsdagsblommor

Tema blommigt fortsätter. Min allra blommigaste blus, och min allra stelaste pose framför PhotoBooth.

Otäcka saker gånger två

Jag sitter och kollar lite valstatistik på nätet. I min snälla lilla familjeidyll (trodde jag) till stadsdel röstade nästan 10% på Sverigedemokraterna. Fint. Verkligen jättefint.

Maken har den senaste timmen roat sig med att försöka rensa golvbrunnen i badrummet. Nyss höll han triumferande upp något som liknade en blöt strumpbyxa och till större delen bestod av hår, avlagringar och dålig lukt.

Jag känner ungefär likadant inför de här båda sakerna.

Tisdagsblomman

Tema blommigt fortsätter. Efter puttinutt-chocken igår måste man ju försöka återta något slags värdighet, så det blir helsvart idag. Dagens blomma är ett halsband.

Dagens blomma

Frida har sagt att det är blommigt som gäller den här veckan. Och när Frida säger blommigt, då blir det blommigt.

Dagens blomma är en kjol från Indiska. Jag går all-in på puttinuttstilen och matchar med rosa tröja och putinuttig kofta.

Röstat!

Sådärja, då har man fullgjort sin medborgerliga plikt! Med söndagsstassen på och ett storögt barn i handen. Titta här, nu ska vi gå in i gröna tältet och lägga lappar i kuverten. Sen ger vi dem till tanten med brevlådan därborta.
Sen promenad hem i solsken och krispig septemberkyla, med en kort avvikare till lokala kondiset för att köpa med lite valbakverk hem.

Fint va?

Jag tror jag hoppar över fortsättningen på berättelsen, där jag blev utelåst med ett nerkissat barn i trekvart.

Tre mysterier i Barcelona

Mysterium nr 1:
Varför var det så mycket folk som ville se den här kyrkan? Hallå, den var ju inte ens färdig! Det självklara skämtet när man är i Barcelona. Tyckte jag. Inte alla höll med. Fast framförallt undrar jag varför de hade smackat upp ett par smakfulla idolposters med påven i jätteformat på tornen.

Mysterium nr 2:
Varför var den här dörren så stor? Råkade arkitekten rita fel? Bodde det en jätte där? Jag försökte knacka på och fråga.
Mysterium nr 3:
Vi fick skumpa. Jag fick för mig att det kunde vara festligt att ta ett kort, och valde att lägga upp det enligt nedan. Hur tänkte jag där egentligen?

Årets töntbild 2010.

Check, check och check!

Puh, sådärja. Väskor uppackade, mat handlad, skräp undanröjt, och barn återsedda samt kramade. Och allt detta bara 4,5 dygn efter att vi kommit hem! Fantastiskt.

Då återstår bara tre mål:
1. Ett kort, anspråkslöst blogginlägg som nämner Barcelona.
2. Något slags motion. Hur fasen hinner folk med sånt egentligen?
3. Att få på locket till tvättkorgen igen. Om jag ligger i ordentligt borde det vara uppnått nån gång kring jul.

Kort meddelande

Ett kort meddelande i väntan på tid till riktigt blogginlägg:

Är hemma. Haft det fantastico. Tokförsenat flyg hem. Sovit 4 timmar, jobbat, kommit hem till totalkaos, überspeedade barn och gräsänkeskap.

Nu: Packa dagis- och skolgrejer, samt röja en väg fram till dörren. Allt annat kaos får vänta, annars dör jag.

Barcelona

Adéu, fins després!
[Denna översättning presenteras i samarbete med Google Translate.]

Jag är ju en såndärn hipp människa som sticker till Barcelona över helgen. Bara sådär. Nejnej, inget märkvärdigt alls. Bara bo lite på lyxhotell, strosa runt, äta tapas & dricka rödvin, kanske bada lite också? Sånt gör man ju titt som tätt.

Vi ses om ett par dar!

Sent ska septembersyndaren vakna

Och hur går det med Sunda September då?
Det går uselt, tackar som frågar!

Så jag sticker väl ut och springer en runda nu då. Om jag har skrivit det här så kan jag ju inte banga.

Coolast i stan. Eller?

Arg Lilltjej: Mamma, pappa säger att det är coolt att vara töntig. Så du är jättecool nu! Ha!

Jisses. Den truten på en 5-åring. Ska bli intressant att höra tonårsversionen om 10 år. Intressant indeed.

Ålderstecken

Konversation vid fikabordet i fredags.

Kollega: Vad ska du göra i helgen då, Akan-Kakan?
Jag: Jag ska på 25-årsfest i Linköping.
Annan kollega, imponerat: Åå, känner du så unga människor?
Jag: Hrmpf, jag är faktiskt bara tjugotolv själv.

Och förresten fanns det flera stycken på festen som var ännu yngre än 25. En hel hög kottar mellan 1 och 10 år. Så ni kan ju bara ana vilken cool och ungdomlig fest det var.

Snart är det du och jag, Dexter!

I förrgår såg vi näst sista avsnittet av Dexter, säsong 2 (ja, även vi är fast i DVD-träsket). I förrgår! Fatta hur gärna jag ville se sista avsnittet i går, när September var sträng och sa att jag skulle sova. Fatta hur o-er-hört gärna jag ville rusa hem från jobbet klockan fem och säga Gonatt kids, nu får ni sova för mamma ska se Dexter.

Fast i verkligheten jobbade jag längre, fixade ärenden och turen andra saker. Dessutom har jag världens kvällspiggaste barn, som först nu nån gång efter 21 börjar törna in. Just nu: one down, one to go.

Men snart, Dexter. Snart är det du och jag!

Tårt-september

Men ååå, det blir tårta på jobbet idag IGEN! Tredje dagen i rad. Ska det vara så? Va?

Ursäkta, men vissa av oss försöker faktiskt köra Sunda September här!

Sunda September - the härmapa-version

Linda K kör Sunda September. Jag härmar.

Jag har inte riktigt bestämt exakt vad det innebär, men ungefär så här:

1. Lägga mig i tid på vardagar. Senast 22:00 i säng.
2. Träna så mycket jag orkar. I alla fall förnya Friskis-kortet.
3. Mer grönsaker & frukt.
4. Äta tårta får man ibland. Eftersom jag gjort det två dagar i rad nu.
5. Sen vet jag inte mer.
   

...och nu var visst klockan 21:59. Hinner inte blogga mer, måste sova (se punkt 1). Sunda September är sträng.

Ajöken.

Rättelse: Gasellen springer igen.

Springloppet idag. Jag antar att ni sitter som på nålar och undrar hur det gick? (Joo, det gör ni väl?) Okej, jag ska inte hålla er på sträckbänken:

Jag överlevde. Jag kom inte sist.

Samtliga mål uppnådda med andra ord!!

Jag insåg även att en stor, stor fördel med att springa motionslopp för kvinnor, med fokus på picknick och andra kringarrangemang, är att många springer väldigt långsamt. En del tillochmed söndagspromenerar lite nonchalant bara. Och då känner man sig plötsligt som en gasell som skuttar fram där mellan tanterna!

Brasklapp: Detta säger jag nu innan jag fått någon resultattid. Jag har ännu ingen aning om hur lång tid det tog. Eventuellt gick det långsamt, men det gör inget. Det fanns nämligen jättemånga som sprang ännu långsammare.

Gamla kråkan springer igen

I något svagt ögonblick före sommaren anmälde jag mig till ett motionslopp.

Hur tänkte jag där egentligen?

Jag tänkte att det var lång tid kvar. Jag tänkte att jag mirakulöst skulle bli både rehabiliterad från mina ålderskrämpor i höften och samtidigt bli snabb och smidig som en gasell.

I morgon är det dags. Man kan säga att jag är långt ifrån den där gasellformen. Väldigt, väldigt långt. Snarare snigelform. Eller kråkform. Eller nånstans mittemellan. Snorkråkeform kanske?

The Bokhylle-fear

Helgen har gått i bokhyllans tecken, kan man säga.

Person 1 i hushållet anser att bokhyllorna bör bytas ut eftersom de inte passar här. Det går inte att få in dem i hörnet, så det blir en konstig glipa på 50 cm.

Person 2 i hushållet anser att vi inte bör byta bokhyllor. Vi har redan bokhyllor. Personen förstår inte alls synpunkten om konstiga glipan.

Således administrerar Person 1 på egen hand bokhyllebytet. Nu jädrar ska här bytas hyllor, tänkte Person 1 och slängde in en Blocket-annons på de gamla hyllorna. Det kommer ju säkert ta flera veckor innan de blir sålda ändå. På det här sättet kommer vi ju igång. Så att vi känner 'The Fear' [populärkulturell referens]. Om man känner 'The Fear' blir man mer motiverad att skaffa hyllan man verkligen vill ha.

Dagen efter ringer någon och vill köpa hyllorna.

Alltså tillbringas fredagkvällen med att tömma tre bokhyllor, och lördagsförmiddagen med att sälja desamma och hjälpa till att demontera och bära ut i släpvagn. Sedan åker Person 1 (okej, nu orkar jag inte mer, det är jag som är Person 1) till olika byggvaruhus och försöker hitta alla delar till nya hyllorna, som visar sig vara restnoterade.

Så nu har vi lite godtyckligt hopplockade delar till en bokhylla samt åtta flyttkartonger med böcker, och jag börjar bli liite nervös att det kommer att se ut såhär tills i november. Person 2 i hushållet påstår att han räknat med det från början. Thanks får the förtroende.

According to Lillkillen

Bäst just nu enligt Lillkillen:

• Musik: Mannboii
• Film/leksaker: Bil-Sten Maskin

Ja, det uttalas tydligen så.

Pling, Dagens I-landsproblem.

I morgon är det "sommarfest" med jobbet. Gissa vad jag har ångest över just nu?
Exakt, exakt, vad har man på sig på en "sommarfest" med jobbet?

Min garderob doesn't do sommarfest med jobbet. Min garderob klarar vardag, dop, bröllop, samt eventuellt cocktailparty på vintern.

Jag tror jag känner en panik-shoppingtur på gång.

Håll i er, för i morgon blir det harmoniskt.

Jag förstår att ni sitter som på nålar framför datorerna: Hur gick det, hur gick det? Fick hon barnen till dagis och skola i tid? Vem fick psyk-bryt, Akan-Kakan, Lilltjejen eller Lillkillen? Eller kanske alla tre?

Men såklart blev det lite VAB. Det är ju ändå vecka 2 för Lillkillen i nya bakteriefloran. Förlåt, jag menar dagiset. Förlåt igen, jag menar givetvis Förskolan.

Lillkillen prickade in en liten kräka igår, så vi avvaktar alltså till i morgon med de nya morgonrutinerna. Men då jäädrar blir det harmoniskt, idel leenden, osvettiga mammor och glada barn som kommer i tid.

Glassommar

Ibland får man bra saker från Buzzador, ibland bara förklädd reklam ("varsågod, prova nytt kreditkort gratis en vecka! Därefter kostar det en massa pengar." -skulle inte tro det).

Lätt bästa saken vi fått på sistone var från Hemglass. Hela frysen full, typ. SOM vi har ätit glass i sommar. Och SOM vi har bjudit hem folk och bara Kom hem till oss och hjälp oss äta upp all glass!

Nu finns bara tre halvfulla kartonger samt en glasstårta kvar.

Så, vad sägs? Nån som vill komma hit och hjälpa till att göra av med det sista?

En svettig ångestmorgon senare

I fought the morgonstress and the morgonstress won.

I morgon blir det andra rutiner. Jag tänker frukost. Jag tänker bil (so sue me).

Bring it on

• Lilltjejen ska lämnas mellan 07:30 och 07:40 på skolan, 20 minuter på cykel/promenad härifrån (hon cyklar, jag går).
• Lillkillen måste lämnas mellan 7:30 och 7:50 på nya dagiset, 200 meter hemifrån.
• Man får inte använda bil. Då är man en dålig, dålig förälder förstod jag på informationen från skolan igår.

Morgonekvation, jag är inte rädd. Bring it on!

Nostalgi-chock!

I dag var en historisk dag! Inte bara för att Akan-Kakan producerar sitt första riktiga blogginlägg sedan härdsmältan runt midsommar, utan för att det var - håll i er nu - Lilltjejens första skoldag!

Jag vet, hon är ju egentligen ett mycket, mycket litet barn. Ett par år på sin höjd. Som egentligen bara borde sitta hemma och tugga på Max magsjuka eller någon annan liknande bäbis-litteratur. Men nu är hon ju så väldigt begåvad ni vet.

I dag var således den rosa skolväskan packad med nya pennskrinet och allt.
Den ömma modern (jag alltså) hade packat väskan med kamera och snyft-näsdukar.

Nostalgisk bildserie för den intresserade:

Laddad. Rosa cykel, rosa klänning, rosa väska med rosa pennskrin i... Ja, ni fattar temat.

Tavlan i klassrummet. Är det inte så att man döör av nostalgi-chock? Den tydliga fröken-handstilen med en fröken-blomkrans runt. Så fint.

Suddigt kort men det får vara med ändå. Namnskylt, ryggsäcken på stolen och en rörd mamma strax bakom.

Stolt skoltjej bredvid något slags konst. Lägg gärna märke till trollunge-tänderna. Fler gluggar än tänder för tillfället.

Jag kan blogga, jag är inte rädd

Jag överväger något slags återkomst till bloggvärlden. Här finns så mycket trevligt folk. Ja, kanske inte just på den här bloggen där det inte skrivits på ett par månader. Men kanske lite i närheten?

Således: Hej igen!

Akan-Kakan hinner inte med. Glad midsommar förresten.

Alltså, denna stackars försummade blogg! Jag hinner inte helt enkelt. Jag tar sommarlov och funderar på vad det här är för en blogg egentligen. Vi ses kanske i augusti eller så.

Glad midsommar på er! Eller var det förra veckan kanske?

Dagsutvärdering av Akan-Kakan som omsorgsfull mor

[En utvärdering bör inledas med något som kunde förbättras, följt av något som varit bra]

- Det var inte så bra att åka på utflykt utan extrablöjor. Nästa gång kanske du kunde tänka på det, så att man inte måste åka tidigt från faster Britt eftersom barnet kissat genom blöjan?

- Det var jättebra att du gick och fiskade krabbor med barnen, fastän du inte var så taggad. Det var också bra att du var så pedagogisk och visade hur man såg skillnad på tjej- och killkrabbor och sånt. Det blev ju extra pedagogiskt när du hittade en krabba med rom* också!

- Det var inte så bra att du gick och la dig och sov när barnen ville leka nån lek där man fiskade blommor med äckliga gamla krabbfiskespön. Tur för dig att mostern hoppade in där.

- Det var ju fint att du i alla fall försökte att inte bli så arg på psyko-barnet som matvägrade och sparkades.

Betyg på Akan-Kakans insats som mor idag: 3 av 5.

*En krabba som hade ägg alltså. Inte nån maträtt eller så.

Ohohohohahahaha!

Maken, stans störste republikan och anti-rojalist har just fått en ny skrivbordsbakgrund på sin dator, nämligen den här:

Bild lånad av Aftonbladet.*

Hahaha, jag är så rolig så jag nästan dör.
Eventuellt kommer han att bli så arg så att jag nästan dör när han upptäcker det också.

*Hoppas det är okej? Jag kan göra lite reklam som kompensation kanske? Aftonbladet är min bästa tidning. Jag läster alltid Aftonbladet och aldrig något annat.