Prosit Neujahr

Ikväll har jag en dejt med Jan Malmsjö. Sedan, strax efter att han felbetonat sig genom Nyårsklockan försvinner både fast telefoni och internet från casa del Akan-Kakan. Ring ut det gamla, med andra ord.

Nästa inlägg kommer kanske från Malmö, om vi får igång bredbandet där.

GOTT NYTT ÅR!

Nya Aladdin-dieten

Alltså, jag fattar inte riktigt det här med bantning. Är inte själva grundprincipen att man ska äta lite mindre och lite nyttigare så att man ska gå ner i vikt?

I jul har jag ätit helt löjligt mycket julmat (ej klassat som "nyttigt") samt ungefär lika mycket chokladpraliner (definitivt inte "nyttigt"). Och gått ner ett kilo.

Anna Skipper hade ju gått bananas om hon sett min veckokonsumtion uppradad på ett bord. Med spökrösten som läser upp "Två kilo prinskorv, tio liter julmust, tre kilo chokladpraliner..." Sen hade jag bergis blivit satt på en diet på quinoa (eller vad det heter) och pulvriserade alger.

Änglapling

Jag sitter här i skenet och pinglet av änglaspelet (Lilltjejen insisterade) och filar lite på en packlista för vår första Malmö-vecka. Vi kommer att åka dit en vecka innan stora flyttlasset kommer, så det gäller att maximera utnyttjandet av bagageutrymmet. Kläder, leksaker, diverse i kategorin "hushåll & hygien" har jag hittills listat. Kanske borde man ha med lite mysfaktorer också. Lite ljuslyktor, lite musik... Vad mer?

En sak är i alla fall säker: änglaspelet behöver inte följa med. Det tar ungefär fem sekunder innan jag blir galen på det där pinglandet. Jag tror jag packar undan det i julpyntslådan redan nu. Så kan jag plocka fram det nästa advent och tänka ååå änglaspelet, vad mysigt!

Skitkul?

Varje gång jag handlar storpack toapapper och kommer till kassan får jag en sån impuls att peka på pappersbalen och säga Ja nu ska här bajsas! Med lite för hög röst sådär.

Fast jag har aldrig gjort det. Väntar på det perfekta tillfället. Tror att det blir nån gång när barnen är en sisådär 11 och 14. Skäms-effekten borde bli maximal då, hehe.

Sällskapsspel är ändå bara för töntar

Fråga:

Hur dålig förlorare är man om man lackar ur* redan efter en kvarts Monopol, ger alla sina gator till svärmor och går till datorn istället? Rent hypotetiskt, alltså.

* "Lacka ur" tror jag är Stockholmsslang och betyder ungefär "bli lite sur".

God Jul!

Nu drar vi på julturné i Småland och Östergötland. Hoppas ni får en finfin jul!


Ja, det är båda barnen. I snön. Med tomteluvor. Och kälke. Och lykta. Och båda såg glada ut. På första bilden. Resten såg ut ungefär som nedan.

Lycka är att finna sin bil

Usch, jag drömde så otäckt. Jag hade varit på nåt jättestort köpcentrum där de höll på att bygga om. Jag hade gått runt runt bland affärerna i en timme, utan att egentligen hitta nånting av det jag skulle ha. Blev trött. Gav upp. Försökte minnas vilken ingång det var jag kommit in genom. Ingen kändes bra. Till slut bestämde jag mig för att det måste varit den i mitten. Så jag gick ut och började leta efter bilen. Och leta. Och leta. På den gigantiskt stora parkeringsplatsen, som jag inte alls kände igen. Helt becksvart var det, förutom några gigantiska strålkastare som man bara blev bländad av. Jag gick runt i ungefär en evighet, gick tillbaka in, där de nu hade stängt affärerna. Gick ut igen. De flesta bilarna hade kört därifrån, men jag kunde fortfarande inte hitta. Jag gick längre och längre bort på den ödsliga parkeringsplatsen, som inte alls liknade den där jag ställt min bil. Till slut var jag på baksidan av det enorma köpcentret. Fortfarande bara okända bilar, mörker och bländande strålkastare. Kändes som att rånare, våldtäktsmän och galna yxmördare när som helst kunde knacka mig på axeln...

Fast sen hittade jag bilen. Längst bort. På en byggarbetsplats, typ. Och sen körde jag hem och bloggade.

Nej, förresten. Det var ju ingen dröm, när jag tänker efter. Note to self: kör inte till Gränby Centrum utan eskort av någon med lokalsinne.

Surprajs-lördagens bästa

• Roligaste: Att låtsas vara på väg till helt fel ställe när pappa oroligt ringer för att kontrollera. Näää, Västermalmstorg menar du väl, pappa? Vi åker tunnelbanan, gula linjen dit nu. (Vi har nämligen en far som inte riktigt litar på att hans två vuxna döttrar kan ta sig från A till B)
  
• Godaste: Julbordet på Fjäderholmarna. Mmmm...
• Finaste: Julkonsert med kusinens världsaproffsiga kör.
• Bästa: Åtta timmars ostörd sömn. Fatta! ÅTTA TIMMAR!
  

Surprajs-lördag

Snart, kära vänner, ska Akan-Kakan åka till Stockholm. Iiih! Spännande! Trots att jag bara bor typ 7-8 mil därifrån och i teorin kunde åka jämnt och ständigt, så blir det bara nån gång om året. Och jag är lika mycket Kusinen-från-landet varje gång.

Nu blir det i alla fall en helhelg med syster samt pappa och sambo, fylld av spännande moment. Först T-bana. Sedan julbord, eventuellt på en båt. Sedan konsert. Sedan övernattning. Eventuellt på hotell.

En ganska vag beskrivning. Jag vet nämligen inte mer om vad vi ska hitta på. Det blir värsta bästa surprajs-lördagen!

Och nu: vad ska jag ha på mig? Vad har hippa människor på sig i Stockholm när de äter julbord (ev på båt) samt går på ospecifierad konsert?

Grönsaksproblem?

Asså, jag fattar inte riktigt det här "problemet" med att få barn att äta frukt och grönsaker. Såg just ett TV-program där en kille försökte övertala ett gäng 5-åringar att smaka på grönsaker genom att:

1. ge dem pengar
2. säga åt dem att låtsas att rå broccoli (blä) är ett "choklad-träd"
3. hälla kolasås på salladsblad

Vägrade ni äta grönsaker när ni var små? Eller har ni barn som totalvägrar grönsaker?

När Lilltjejen var mindre var det svårt att få henne att äta nåt annat än grönsaker. Det var typ Mamma, mee majs, mee bönor. Och jag ba Men du kan väl ta en bit kyckling också?

Stora fixaredagen

Puh, vilken dag! Jag var världens tröttaste hela dan men är ändå sjukt nöjd.

1. Var på jobbet och städade skrivbordet efter mig. Slängde cirka 40 kilo papper.
2. Räddade resultat av drygt 4 års arbete i datorn som en galen italiensk postdoc lagt i papperskorgen men ännu inte raderat. Hon tyckte min dator var "lite långsam" när hon använde den. Därför tyckte hon det var en bra idé att lägga alla mina filer i papperskorgen.
   
3. Fikade en timme på jobbet.
   
4. Åt god lunch med god vän.
5. Fixade några julklappar.
6. Fixade julkort med barnen, tomteluvor, snö, kälke and the whole shebang.
   
7. Misslyckades totalt med knäck i mikron. Undrar om man kan hacka den och ha som strössel?

Kompromiss-Kakan

Igår: 4-årsdag. Idag: kalas.

Jag och Lilltjejen snackade igenom lite olika alternativ för tårta igår. Vi kom fram till att en mask-formad tårta vore festligt. Med marsipan, lite krusiduller samt klubbor till antenner.

Sagt och gjort, jag far till Maxi och shoppar alla kalas-saker. Väljer den lite dyrare rosa marsipanen framför den gröna, eftersom jag gissar att Lilltjejen föredrar den. Kommer hem klockan 21. Upptäcker att bakplåtspappret är slut. Svär lite. Åker och köper nytt. Hemma igen 21:25. Börjar baka rulltårta (till tårt-masken) i express-fart. Den uppspelta Lilltjejen som ännu inte somnat än ropar då från sängen:

Jag vill ha en prinsesstårta på kalaset, mamma! En grööön! Med en ros på!

Jag berättar att jag köpt rosa marsipan, och övertalar henne att rosa är årets färg. Alla coola tjejer har rosa tårta. Och att en mask-prinsesstårta är ännu bättre än en vanlig prinsesstårta. Efter lite förhandlingar har vi nu kommit fram till att det blir en rosa mask-tårta med ros.

Eventuellt återkommer jag med en bild på eländet.


UPPDATERING:

Kompromiss-tårtan blev en prinsess-fjärilslarv med ros-fötter. En ros till varje (stort) barn på kalaset. Vad gör man inte för husfriden...

Lucia

Shit bland Hermeliner

Ibland kan ju barn lära sig saker av film, böcker eller TV-program. Ibland är det bra saker, som till exempel alfabetet. Ibland är det mindre bra saker. Till exempel: i ungefär ett halvår röt vår (då söta lilla 2-åriga) dotter "jääävlar" varje gång hon tappade något. Väldigt festligt. Särskilt när vi hade gäster. Det visade sig att hon lärt sig ordet i en film. Bert, närmare bestämt.

Idag var det skapligt nära att hon tog till sig ytterligare ett "färgstarkt" uttryck. Fast den här gången hade jag inte kunnat skylla på TV.

På väg ut med soporna ställde jag ner påsen i hallen, som såklart välte och nån oidentifierad sörja rann ut över golvet. Och *ähum* jag råkade väl säga nåt i stil med *ähum* shit, shit, shit. Lilltjejen fattade genast att det här var ett spännande uttryck, som man använder vid mycket speciella tillfällen. Tjitt, tjitt, tjittsan! utropade hon glatt. Jag höll snabbt med henne: Hehe, just det ja. Som Hermelin säger. Tjittsan! *

Jag kan alltså tacka Plupp och hans kompis Hermelin för att släkten slipper höra en 4-åring vråla shit, shit, shit vid julmiddagen.

Tack, Plupp. Tack.

* För er som inte känner till det blåhåriga trollet Plupp, så kan jag berätta att han har en kompis som heter Hermelin, som brukar säga just "Tjitt, tjittsan" titt som tätt. Det är hans catch phrase, skulle man kunna säga.

Reklamation

Bäste urmakare,

Snooze-funktionen på min väckarklocka verkar vara defekt. Det tar ofta uppemot 20 minuter att stänga av alarmet med hjälp av den sk Vyssan Lull-funktionen. Alarmet går sedan igång igen efter en relativt kort stund. Jag vore tacksam om denna defekt kunde åtgärdas snarast möjligt.

Det verkar även vara något vajsing med själva alarm-funktionen. Jag har försökt ställa in väckning vid 7:30, men alarmet går ofta igång cirka två timmar för tidigt. Eventuellt enligt någon asiatisk tidszon? Att alarmet stängs av med hjälp av en flaska välling känns inte jättepraktiskt heller.

Eftersom jag har fäst mig vid just den här väckarklockan vill jag helst inte byta ut den, utan skulle föredra om ovan nämnda defekter kunde repareras.

Tack på förhand.

Lista

Disputation: Check! Tre timmar.
Fest: Fantastiskt kul
Festklädsel: mormors klänning
Antal kort som togs med min kamera: noll
Hoppas på: Att någon annan som tog kort kunde mejla dem till mig
Ny karriär: Hemmafru

Jag i guld. Syrran i spets.

Bloggpaus

Nu blir det lite tyst här på bloggen ett tag. Måste fokusera lite på disputationen samt allt fix inför festen. Vi hörs om en vecka eller två!

Lillkillen 1 år!

Lillkillen tackar för gratulationerna!
Storasystern tackar för Lillkillens presenter, som hon lekt med hela dagen. Och för tårtan, som hon åt tre bitar av.

1-årsstatus:
Gångrekord: 34 steg
Ord: titta, mamma (= mamma, pappa eller lampa)
Kryper: inte. Men rumphasar rysligt snabbt
Tricks på anmodan: Klappa, vinka, prutta*

*med munnen, alltså.

För ett år sedan

Så här dags för ett år sedan hade jag allvarliga tvivel på att det skulle bli någon Lillebror över huvud taget. Han hade då gått ungefär ett halvår över tiden, och verkade inte ha några planer på att komma ut. Lite som Egge i Orson's Farm.


Och nu fyller han ett år! Jag blir nästan lite rörd.

God jul önskar familjen Akan-Kakan

I lördags hittade jag en trött liten tomtenisse i soffan. Så nära ett julkortsfoto har jag hittills aldrig varit (ni vet såna man får strax före jul, där folk fotat sina rara barn i tomteluvor i snön). Kameran halades snabbt fram, och jag försökte övertala den motvilliga lilla tomten att sätta sig upp och le lite. Efter löfte om inte mindre än tre torkade aprikoser kunde jag ta dessa härliga julkort.

Spaghetti

Förra gången jag var och tränade blev jag tvungen att köra järnet eftersom jag hamnade längst fram. Den här veckan hamnade jag visserligen längst bak i salen, men strax bakom Stark-Fraidi. Oj, tar hon så tunga vikter, det måste jag också försöka, tänkte jag. Eller förresten, lite mindre. Eller kanske hälften så mycket. Hälften blir bra.
Fraidi är nog lika stark som Bamse, tror jag. Jag är nog lika stark som Lille Skutt. Så nu är det Hello, spaghetti arms, som Johnny Castle skulle sagt.

Tips

Tips till barn i 11-månadersåldern som har svårt att somna:

Det går lättare om man låter bli att ställa sig upp hela tiden.

Skinkor av stål

Stairmaster, hrmpf! Step up, fnys! Jag skrattar föraktfullt åt dessa undermåliga träningsmetoder!

Inget träningspass slår rastlös-snart-4-åring-kan-inte-sova. Efter att ha sprungit upp på övervåningen för godnattkram, godnattvisesjungning, byten av godnattskiva (3 gånger), salva mot klåda, värmedyna mot växtvärk, samt lyssning till nydiktat eget verk (Den svårt begåvade visan Fjäril kom hit, kom hit), har jag numera en rumpa av stål.

Panna cotta

Panna cotta är italienska och betyder liten kotte.

Jag funderar på att servera sådan till efterrätt på disputationsfesten. Frågan är bara vilken smak? Finns det nån som kan tipsa om en god sort? Kanske en adventig smak? Eller nån annan som är god? Allt är av intresse.

Pliiis?

Jazzbyxan i rampljuset

Mama boot camp light à la Akan-Kakan har börjat. Ett pass i veckan kanske inte räknas som boot camp egentligen, men det här är min blogg, så då får jag bestämma vad det kallas.

Jag blev tvungen att stå längst fram i mitten på träningspasset idag. Läskigt! Jag brukar trivas bäst långt bak. Där kan man flaxa runt, göra lite fel och kanske maska lite om det blir jobbigt. Utan att det syns så mycket.

Så blev det inte idag. Enda lediga platsen var där mitt framför instruktören. Där måste man ju göra rätt och köra hårt. Annars blir det skämmigt. Jag sneglade nervöst på tränings-proffsen bredvid. Till vänster stod en sån där söt och välsminkad tjej med välkammad hästsvans högt upp på huvudet och trendiga träningskläder. Mina träningskläder består av en urtvättad t-shirt och de gamla "jazzbyxorna" som är lagade på knäet efter en jogging-vurpa 1998. Fast, till min stora lättnad: välsminkade tjejen var ganska förvirrad, och gjorde fel hela tiden. Hon hade bättre koll på sin hästsvans än vilket håll hon skulle gå, om man säger så. Så det var nog ingen som tänkte på att jag flaxade ograciöst i 1998 års träningskläder. Hoppas jag.

Det är utsidan som räknas

Jag blev övertalad att åka till simhallen igår. Första gången i bikini efter avslutad amning av barn nummer två. För säkerhets skull provade jag bikinin innan vi åkte.

Jag till maken: Hmm, det här funkar väl?
Maken (väluppfostrat): Ja, du är jättesnygg!
Jag: Men kolla här då! Haha, det är ju ingenting i! (Syftandes på bikiniöverdelen)
Maken: Men det är ju inte insidan som räknas. Det är ju utsidan!

Jag tror förresten det måste vara allt kaffe jag drack när jag var mammaledig.

Kjolo is da shit

Idag har varit en sån prima dag! Mitt allra största bekymmer inför disputationen är äntligen löst! En sten har fallit från mitt hjärta. Oj vad jag har gått och funderat, gruvat mig, haft ångest, beslutsångest...

Givetvis talar jag om vad jag ska ha på mig på själva disputationen. Det måste ju vara något som är lagom propert. Lite uppklätt men inte för festligt. Som man ser smart och snygg ut i. Inte kostym, för det är liksom inte min grej.

Anyway. Idag hittade jag. Dösnygg kjol och polo. Kjolo.

När jag ändå var i farten fixade jag även party-outfits till barnen. Skjorta & bruna gubb-byxor, respektive silverklänning. Min egen party-outfit är också fixad. Mormors guldklännig.

Känns kanske inte helt rimligt att man är mest orolig över kläderna. Men jag är nog en ovanligt ängslig person.

Maken hade inte direkt de här bekymren när han skulle disputera för några år sedan, vill jag minnas. Det var snarare nåt i stil med: Älskling, vill du att jag har den bruna eller den grå kostymen? Varpå jag valde den grå, eftersom det passade till mina kläder.

Oschyssta lökar

Om det är någon som undrar hur det går med löken, så kan jag berätta att den har börjat ruttna lite nu. Jag gissar att det inte är ett normalt stadium på vägen mot en prunkande blomning.

Jag funderar på att stryka Professionell Hyacintodlare från min lista över karriärmöjligheter efter disputationen.

Förlåt alla på Fågelsången

Förlåt alla som var på kafé Fågelsången i eftermiddags och trodde de skulle få en lugn och mysig fikastund. Jag ville så gärna fika en liten, liten stund med mina bästisar, som jag träffar så vansinnigt sällan.

Förlåt att jag gav min dotter tre kakor så att hon skulle sitta still så länge som möjligt. Förlåt att jag sedan lät min socker-speedade dotter rusha fram och tillbaka, från ena änden av lokalen till den andra. Gång på gång. Förlåt om ni spillde kaffe när hon sprintade förbi, två centimeter från ert bord. Förlåt!

Men det fanns kanske nån som tyckte det var gulligt? Eller?
Lite i alla fall?

Barnpizza

Jag surfade runt lite efter info om dagis och sånt i vår (snart) Malmö-förort, och snubblade över ett forum där det diskuterades mat för små barn. Någon var mycket upprörd över att hennes svärmor gett lilla dottern, cirka 10 månader, en bit pizza! Ve och fasa!


Här är Lillkillens inlägg i debatten:

Hubba Bubba

Om man är lillebror händer det ibland att man får ha ärvda kläder. Igår var Lillkillen söt som ett litet Hubbabubba i rosa body och rosa kalasbyxor.

Mammas lilla flicka.

Dagens ord

Lillkillens vokabulär innehåller numera två ord: titta och mamma.
Eventuellt kallar han storasyster för Dada eller Ada, men det är lite oklart. Ganska många saker går nämligen under benämningen Dada.

Good news, bad news

Plus och minus idag:

• Minus: Jag fick punka på cykeln imorse
  
• Plus: jag var inte så långt från cykelmojjen
• Plus: Jag hade inte tunga datorväskan med mig
• Plus: Jag fick en schysst promenad från cykelmojjen till jobbet med min ipod på högsta volym.
  

• Minus: Jag fick provtryck på avhandlingen idag. Hittade ett par fel.
• Plus: ...fast det var bara några struntsaker, egentligen.
  

• Minus: Optikern hade inte "mina" linser på lager.
  
• Plus: Jag fick ett 10-pack gratis!

Nästan så att man ska hem och fira, med andra ord.

Kökspromenad

I helgen har vi varit på släktfäst hos svärföräldrarna. Egentligen var det väl bara närmsta familjen, men har man fem barn med respektive och barnbarn så blir det lite folk ändå. Tjugoen personer, närmare bestämt. (Nej, de är inte mormoner, de tycker bara om barn).

Anyway, morgonen efter vaknade Lillkillen som vanligt klockan sex. Efter några tappra men dödsdömda försök att söva om honom (Mamma vill att du överväger det här med att somna om en gång till), var det bara att ta honom under armen och pallra sig ut i köket och fixa välling.

Okej, inget större problem. Fixa lite välling med hungrigt barn under ena armen har man ju gjort några hundra gånger. Men sen då? Med ett helt hus fullt av folk som troligtvis skulle uppskatta att få sova till... säg, åtta åtminstone. Jag hade först nån idé om att vara en bussig svägerska/svärdotter och ta med mig skrikhalsen på en tvåtimmars långpromenad, men termometern visade liksom på -10,4°, och inga vantar hade jag.

Så det blev promenad i köket istället, hand i hand med Lillkillen. (Folk låg ju och sov i alla andra rum.) Rena drömmen, tyckte han. Skräphög med servetter och annat festligt i ena hörnet, kattmat i andra, och bäst av allt: storasyster och kusinerna hade haft ballong-bonanza hela kvällen, så det låg små färgglada bitar av före detta ballonger över hela golvet. En stegräknare på den lilla foten hade antagligen blivit överansträngd. Och glädjetjuten över alla spännande fynd höll nog både en och annan vaken. Tur att de tycker om barn.

Hyacinter for dummies

Jag trodde att jag var ute i extremt god tid när jag shoppade hyacintlök i helgen. Jag menar, det är ju inte ens november än. Det dröjer ju huuur länge som helst tills det är advent. Jag slog i alla fall till på nåt slags kit med lök och vas i kartong, med instruktion på insidan.

I dag öppnade jag min kartong, och följde noggrannt instruktionen, som var av typen hyacinter for dummies:

1. vatten i vasen
2. löken ovanpå
3. ställa mörkt & svalt
4. vänta till den vuxit 4 cm, vilket tar ca 10-12 veckor...

Eh, 10-12 veckor? Tidigast i mitten av januari alltså? Och sen tar det ytterligare ett tag innan den blommar? Det blir jul i februari, med andra ord.

Jojo, om 3,5 månader månader, så! Då blir det så här fint!


-Mamma, kaaan vi inte få öppna julklapparna snart?
-Nej, inte förrän hyacinten slagit ut har jag ju sagt!

Fast i vinkelvolten

När Lilltjejen lärde sig gå körde hon på den säkra linjen: reste sig själv mot någon möbel, gick och höll i sig lite, och släppte så småningom taget och tog några trevande steg.

Lillkillen, däremot, kör kamikaze-stilen. Sitter på golvet och gnäller argt tills mamman eller pappan kommer och hjälper honom upp. Rusar sedan iväg framstupa hållandes mamma/pappa i ena handen. Sen brukar han fastna i vinkelvolten och ragla runt, runt i cirkel kring föräldern i mitten tills han välter. Inte direkt nån behärskad kroppskontroll, alltså. Kanske tur att han inte kommit på hur man reser sig själv. Den dan blir det hjälm. Och full hockeymundering. Hoppas det finns såna i storlek 86.

Omställning till småbarnstid

Hmm... Innan man fick barn uppskattade man liksom den här omställningen till vintertid på ett annat sätt. En timmes sovmorgon...

Nu får man istället chans att komma upp extra tidigt. Härligt! Man kan ju till exempel leka att man är en bagare. Men en extremt pigg liten bagarlärling.

Steg & boaorm

Saker som är svårare med barn nummer två.

Del 1: Att föreviga viktiga ögonblick.

Om man tyckte det var svårt att fota/filma de första stegen som den första lilla knodden tog är det ingenting mot den utmaning man ställs inför med barn nummer två. Inte nog med att man ska lyckas hala fram kameran i tid och få blixten att ladda nån gång, man ska dessutom försöka röja storasyster ur vägen utan att trampa på några svartsjuka tår.

Mina damer och herrar, jag ger er Akan-Kakans hus den 28 september dennes. Lillkillen har just tagit några steg utan stöd, mamman rusar efter kameran... Detta kan bli stort!

...entré Lilltjejen. Utklädd till boaorm. I ena benet av mammans gröna mysbrallor.

Sen försökte boaormen äta upp det trinda spädbarnet. Mamman och pappan gjorde några tappra försök, men resutatet blev... Ja, ni ser kanske själva.

Färdig

Torsdag:
...och hon tryckte på "send mail", väntade några sekunder, och gnuggade sig sedan lite yrvaket i ögonen... Jaha, nu var den alltså inskickad. Avhandlingen. Lite layout-frågor kvar att fixa bara. Vad gör man nu då? Ska man alltså vara ledig en hel helg? Och bara göra roliga saker? Inget jobb alls? Tanken kändes helt absurd, faktiskt.

Lördag:
Fast såhär halvvägs genom helgen känns det som ett rätt schysst koncept. Jobba på vardagar, vara ledig på helgen. Jag ska nog köra på det i framtiden.

En liten surprajs!

Lilltjejen: Mamma och pappa, jag ska bara gå och kissa.
M & p: Okej, gör det du.
Lilltjejen: Ni får inte komma nu, för det ska bli en överraskning!
M & p (unisont och med låtsat intresse): Mmm, okej.
- paus -
Lilltjejen: Ni får inte komma hit än! Det ska bli en överraskning!
M & p: Mmm...
- paus -
Lilltjejen: Nu får ni komma!
Pappan går dit (lite frågande): Jaha?
Lilltjejen (glatt): Jag har bajsat!

Och när jag väl skriver ett inlägg blir det inte bättre än såhär

Fråga kolon:

Kan man ta sig ett glas vin när man knåpar med sin avhandling? Om det är lördagkväll?? Och man inte har något liv i övrigt?
"Skriv full, redigera nykter", tipsade ju någon om. (Mark Twain?) Gäller det statistiktabeller också?

Jo, men jag tror jag gör det! Vem vet, det blir kanske en härligt kreativ tabell över associationsanalysen av genen Blablabla* i populationerna Tjolahopp* och Tjolahej*.



* Jag skriver alltså kodspråk här. Genen heter inte Blablabla egentligen. Om nu någon skulle intressera sig. Populationerna Tjolahopp och Tjolahej finns däremot på riktigt.

Hello Sweden, can you here me?

Nu bloggar jag från utlandet!

Hur klarade sig folk förr i tiden egentligen? När man inte kunde bli nådd på mobilen var på jorden man än befann sig. Eller kunde chatta och mejla flera gånger varje dag?

Jag fick förresten ett mejl från Lilltjejen igår. Hon hade dikterat för sin far. Det stod spännande saker som att hon hade ätit korv och lagt pussel. Jag blev helt rörd.

Om man tycker att man blir mesig när man får barn så är det ju ingenting mot hur man blir när man är borta från sina barn ett par dagar. Översentimental är bara förnamnet, I tell you. Men jag har lagt band på mig och bara köpt EN present till dotra.

Sopbils-arg

Lilltjejen blev av okänd anledning arg på sin far:

Jag ska äta MASSOR av mat så jag orkar bära ut dej! Sen ska jag gå till BANKEN och låna massor av PENGAR så jag kan köpa en SOPBIL och då ska jag kasta ner dej i den och åka till SOPTIPPEN och SLÄNGA DEJ!

Säga vad man vill, men hon är betydligt mer kreativ i sina raseriutbrott nuförtiden.

Akan-Kakan et al.

Jag kan bara tänka i form av vetenskapliga artiklar nuförtiden, och egentligen har jag ju bloggförbud, men vafasen det är ju fredag och om jag skriver ett vetenskapligt strukturerat inlägg så är det kanske okej? Here it goes...

Introduction: Vi ska sälja hus. Då är det bra om det ser snajdigt och piffigt ut [infoga referens här]. Inredningskonsulten ordinerade snajdiga handdukar till badrummen. Vi har redan jättemånga handdukar, fast i "fel" färger. Jag vill inte köpa fler.

Material and methods: Massor av snajdiga handdukar köptes. För jättemycket pengar. Efter Hemnet-fotografering returnerades samtliga handdukar till affären.

Results: Snajdiga bilder på hemnet. Inga onödiga utgifter på handdukar som vi inte behöver.

Discussion: Vi köpte handdukar, tog kort och lämnade tillbaka. Är jag snål, en dålig människa, smart, eller samtliga alternativ?

Mitt hem är mitt torg

Har flyttstajlat. Det blev snyggt men tomt.

Okej, åter till bloggtorkan.

Tillfälligt avbrott

Det är lite mycket nu. Avhandling ska skrivas, hus ska säljas, barn ska snytas, stian ska skuras, locket ska läggas på brunnen...

Vi hörs om ett par veckor.

Mamman vs. Lill-Karelin 1-0

Om jag inte lyckas med karriären som talpedagog alternativt hemkunskapslärare (se föregående inlägg) kanske jag kunde bli idrottsproffs? Jag har nämligen hittat min gren:

- skötbordsbrottning -

Bensax, armsving, parterr, halvnelson... och så den ultimata finten: Vaaaar är mamma? Tittuuut!!

Hehe, han har fått på den nya blöjan innan han ens hunnit säga Däädäädää...

Jag, en varmhjärtad talpedagog?

Gjorde ett personlighetstest som jag hittade via Underbaraclara. Sån här är jag tydligen:

Din personlighetstyp:

Varmhjärtade, noggranna och populära. Sätter andras välbefinnande framför sitt eget. Stark pliktkänsla. Ansvarsfulla. Värdesätter traditioner och trygghet. Vill vara till nytta för andra. Behöver uppmuntran för att må bra. Välutvecklat sinne för form och funktion.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Sjuksköterskor, lärare, administratörer, hemkunskapslärare, barnomsorgspersonal, familjerådgivare, präster, kontorsansvariga, personalvetare, socialarbetare, ekonomibiträden, redovisningsansvariga, tandsköterskor, hemmafruar/hemmamän, receptionister, religionslärare, talpedagoger.

Hmmm, låter lite mesigt. Måste göra om testet, tror jag.

UPPDATERING: Nu gjorde jag om testet och blev visst en kall och beräknande företagsledare istället...

Gasellen

Plötsligt händer det! Tvåbarnsmamman och tillika degklumpen känner sig inte längre tung som bly i joggingspåret!

Oiiii, hon susar fram med ett swish för varje steg. Hon får för sig att öka takten (!) lite. Hon tänker "om jag skulle ta och skutta över det där lilla staketet?" Hon bestämmer sig för att spurta sista biten. Kära vänner, den här dagen går till historien. Idag swishade Akan-Kakan i joggingspåret.

Kanske börjar jag få upp flåset lite (äntligen), eller kanske var det en kvardröjande adrenalinrusch efter Lillkille-nattningen. Ni som försökt söva ett illskrikande och sparkande barn vet kanske vad jag menar. Det är liiite stressande att försöka vyssja nån som bara vrålar, vad man än gör. "Shhhh... Ack hur skööönt slumra iiin... såja såja... tyst nu så du hör hur fint mamma sjunger... Ack hur skööönt...."

Sedan kanske inte alla de som såg mig där i spåret skulle hålla med om att jag susade fram som en oljad blixt. Det är nog mer troligt att de tänkte "va glad hon såg ut där hon lufsade fram, den där tanten". Men det gör inget. För i mitt huvud sprang jag som en gasell.

En husmäklare med goda kvalitéer

Nyss i telefonen

Maken: Du, nu har jag pratat med en JÄTTETREVLIG mäklare. Mycket, mycket trevligare än han jag träffade igår.

Jag: Jaha, vad bra!

(Sedan följde en hel del detaljer om arvode och vad de olika mäklarfirmorna erbjöd. Vi ska ju sälja vårt hus nu i höst. Maken var i det närmaste lyrisk över den trevliga mäklaren.)

Maken: (lite i förbifarten) ...och lång och snygg var hon också...

Jag: ...och kanske storbystad också?

Maken: Ehe, alltså... nej, inte så... eh, hon var jättetrevlig och verkade jättekompetent!

Jag: (roat) Ja det tror jag säkert.

- Trettio procent i arvode, hur låter det?

Packåsnan

Idag cyklade jag till jobbet i bästa packåsnestil:

1. Stor datorväska över axeln
2. Kasse med lunchlåda mm i cykelbarnstolen
   
3. Stort paket innehållande keramikkatt som ska skickas till Japan (vaddå, brukar inte ni ha med er det?) ovanpå lunchlådekassen
   
4. Handväska hängande bakom cykelbarnstolen

Undrar om en normal människa hade tagit bussen till jobbet i motsvarande läge?

Buuhuhu, stackars mej

Utan man och barn försmäktar jag i detta hus. Och regnar gör det också. Buuhuhu...

Jag längtar efter:

1. Sommar
2. Att vara ledig med två söta barn som alltid är glada och snälla (ja, i min fantasi alltså)
   

Ungefär som på den här bilden. Jag blir nästan lite rörd när jag ser hur de sitter där med sina små huvuden tätt ihop.


Det är meningen att jag ska få sjukt mycket gjort medan resten av familjen är borta i helgen, så det är väl bäst jag sätter igång igen nu då. Annars blir det inga avhandlingar skrivna.

Kameltå för herrar?

Det gick ut en efterlysning via mejl på mitt jobb. På engelska, eftersom det är en ganska internationell arbetsplats. En medelålders docent längre ner i korridoren ville tydligen ha en "preassure-cocker", som han uttryckte det.

Jag personligen försöker ju undvika det där med "kameltå" i grenen på mina höga jeans, men hey, vem är jag att fördöma? Smaken är som baken delad. (Som baken delad, hahaha, var fååår jag allt ifrån?)


Fast eventuellt kan han ha menat en tryckkokare, docenten.

Dagens shopping

Ett skånskt hus. Av den sort som mäklare brukar säga har "potential" (renoveringsbehov alltså). Men planlösningen är bra, trädgården fin och läget är pörfect. Hela kvällen har jag haft Tomas Ledins hesa stämma (ryyys) i huvudet: Man måste gilla läget, gillalalala läget. (Ryyyys igen.)

Fast vi har inte riktigt köpt det än. Bara paxat det. Besiktning, kontraktskrivning och allt återstår.

Vi drar till Malmö, del 2

Min spanske kollega, som inte är sådär jättesäker på svenska språket, frågade mig vad jag ska göra i helgen.
- Vi ska till Malmö och gå på sex visningar på söndag, svarade jag glatt.
- Vaddå för visningar sa du?!! undrade han. (Mycket intresserat.)
- Husvisningar, alltså.
- Jaha (besviket).

Den där lilla skillnaden i betoning mellan sär- och sammanskrivning gick tydligen inte fram riktigt.

Inte måla där

I ett obevakat ögonblick på pappas kontor kan man sminka sig så här fint med överstrykningspennan.


Fint, eller hur Millan?

Onsdagsdekadens

Jag fick en bonusdag idag. Maken jobbar och jag får vara hemma med kidsen hela dagen.

Imorse hade jag lite prestationsångest över vad jag skulle hitta på för fantastiska aktiviteter, men det har jag kommit över nu. Klockan är snart halv elva och dottern ligger fortfarande och kollar på TV i pyjamasen. Jag dricker kaffe och bloggar. Känns lagom dekadent. På småbarnsmammenivå.

Paparazzibloggen

Här är han. Den lille mannen med de stora hundarna. De skrittade förbi på min gata igår.
Förra sommaren såg vi dem lite på håll, och jag försökte peka ut dem för Lilltjejen: Titta, vilka stora hundar den farbrorn har!
Lilltjejen svarade glatt: Ja, och en HÄST också!

Mamma Ostbåge

Den trinde och ständigt leende Lillkillen är numera bara glad när han får övningsgå. Får han inte gå blir han jättearg. Följdaktligen ser hans mamma ut som en ostbåge. Bara så ni vet.

Kaka söker tapa

Det snackas lite om att modebloggerskorna har likadana skor efter påpekande av modebloggerskan Ebba von Sydow.

För morsor-på-stan verkar det vara vin och tapas på fredagar som gäller. I alla fall för Akan-Kakan, Fraidi och Camilla. Fast var för sig.

Undrar om Expressen är intresserade av en krönika med det ämnet?

Forskare anser...

En fördel med att vara i forskningsbranchen är att man säga "forskare anser..." om sina egna, personliga åsikter.

Till exempel: Forskare anser att jag inte bör diska. Eller Forskare anser att det är extremt nyttigt med choklad. Eller Forskare anser att du har helt fel.

Måste passa på att utnyttja det nu innan jag byter karriär till skånsk hemmafru. (Hemmafru anser... har liksom inte samma tyngd)

Forskare anser att det är nyttigt att blogga på jobbet, samt att klockan 10 är en lämplig tid för kaffe.

Dagens halsgropshjärta

Jag hade just börjat cykla hemåt efter jobbet när maken ringer och säger att Lillkillen ramlat och slagit i huvudet så att blodet sprutar och att ambulansen är på väg. Oj hjälp, jag möter er på akuten då, föreslog jag. Men maken tyckte att det vore bättre om jag körde hem, eftersom han inte var säker på om ambulansen skulle ta med dem eller inte.

Så jag började trampa hemåt som en galning, svärandes över min sjukt dåliga kondis. Några minuter senare blir jag omkörd av ambulansen med sirener och blåljus. Det kändes väl inte så jättebra, om man säger så. Då var det ungefär en kvarts cykelväg hem. Jag körde nog på halva den tiden, skulle jag tro. Svärandes åt alla bilar och cyklar som körde i vägen. Fattar de inte att jag har bråttom, typ.

Sedan möttes jag i dörren av maken med en glatt leende Lillkille på armen. Med stort jack i pannan och helt nerblodad tröja. Han fick följa med ambulansen till akuten för undersökning och något slags klister (istället för stygn), och nu sover han hur nöjt som helst i sin säng.


Puh.

Nattarproffset

Maken och barnen fortsätter att klara sig alldeles oförskämt bra när jag är på jobbet. Idag var de tillochmed nere på stan och shoppade alla tre. Stövlar.

Fast det är fortfarande jag som nattar Lillkillen bäst. Who's your mama.

Kvalitetsunderhållning

TV4 visar en dokumentär som heter "Hjälp, jag kan inte sluta fisa". Ett försök till en seriös skildring av människor med genanta besvär - fast med pålagda prutt-ljud.

Back on track

Idag var första arbetsdagen på nio månader. Detta lyckades jag få gjort:

• Köra bort en stackars italiensk gästforskare från "min" dator
  
• Bestämma titel på avhandlingen
• Dricka 4 (fyra!) koppar kaffe
• Känna mig allmänt virrig
• Fantisera om hur mysigt det var när jag var mammaledig. Barnen var alltid glada och välsnutna, jag hade alltid tid för fika, solen sken jämnt...
  
• Låta bli att ringa hem en gång i kvarten. Jag ringde bara en gång. De verkade ha det oförskämt bra utan mig. (De kunde väl ha låtsats att de längtade liite i alla fall?)
  

Zzzz...

Bröllop igår. Tre timmars sömn inatt. Börjar jobba imorgon. Inte så bra kombination.

Men första dagen efter mammaledighet ska man väl ändå mest säga hej, dricka kaffe och organisera skrivbordet? (Eller i mitt fall, försöka återta skrivbordet från en italiensk PostDoc.)

Hello Dolly

Jag har alla förutsättningar för ett yppigt decolletage på bröllopet imorgon. Sonen bestämde sig nämligen plötsligt för att det var färdigammat.

ETT DYGN SENARE:
Muuuu...

Stöveljakt

Dotterns gummistövlar är trasiga. Det regnar var och varannan dag. Alltså stannade jag kvar på stan efter dagens utflykt (muséebesök) för att gå i skoaffärer och hitta ett par nya. Så här fina stövlar hittade jag:

Nä just det. Det finns inga vettiga gummistövlar i storlek 28 i hela Uppsala stad. De flesta hade helt vansinnigt fula färger och mönster, och de få som kunde funka fanns typ i hundra exemplar av storlek 26. Skohandeln verkar ha fullständigt missbedömt efterfrågan på gummistövlar med psykedeliska mönster i storlek 26 i år.

Men det blir kanske en bra bild...?

Om ens lilla barn ser trött ut vid melliset finns det flera sätt att reagera. Till exempel:

1. Nämen stackars lilla barn! Kom så ska mamma/pappa genast lägga dig så du får sova ordentligt!
2. Om jag väntar en stund till så kanske jag kan ta ett roligt kort på honom!

Den normale föräldern väljer kanske alternativ 1. Jag väljer 2:an. Jag tror det är genetiskt. Ni som känner min far vet kanske vad jag pratar om.


Fast nu blev ju korten inte så himla bra ändå. Jag kanske ska hålla honom uppe en stund extra idag och göra ett nytt försök...?

Duell i gryningen

Jag är kvinnan som drar snabbare än sin egen skugga.

Tänk ledmotivet till Den gode, den onde, den fule: vissel, vissel, vissel - baa-baa-baa...

Näsdukarna ligger på rad på köksbordet. Min motduellant sitter på golvet, till synes fridfullt undersökandes någon leksak. Men jag vet att faran lurar där bakom hans oskyldiga blick. Eller strax därunder, kanske.

Plötsligt kommer den. Nysningen. Och hans oskyldiga ansikte har fått en stor, gul 11 på överläppen, på väg ner mot hakan. Blixtsnabbt höjs den lilla handen för att gnugga ut hela härligheten över ansiktet, men jag är snabbare. 11:an är ett minne blott, och kvar finns bara en återkommande förundran över hur en så liten näsa kan rymma så mycket snor.

Proceduren upprepas ett tiotal gånger varje morgon.

Dagens ångest

1. Det är meningen att sovrummet ska målas om men det tar huuur lång tid som helst. Vi har inte ens blivit klara med underarbetet. Under tiden är 3/4 av familjen samt diverse sovrumsmöbler inklämda i arbetsrummet.
2. Jag börjar jobba om en vecka.
3. Jag disputerar om några månader. Jag har inte kommit alls så långt på avhandlingen som jag hade velat. Jag minns ingenting av vad jag hållit på med, och det finns hur mycket som helst som jag borde läsa på om.
4. Vi ska sälja vårt hus och flytta till en helt främmande stad. Vi ska både hinna hitta ett nytt hus och sälja vårt gamla mitt i all disputationsstressen.
   

Aaaaaaargh! Är det okej om jag får panikutbrott nu?

Efterlysning: Malmö-info

30-årig, eldig akademiker med familj och allmäna intressen söker dig, villaområde i Malmö, för skogspromenader och lugna hemmakvällar framför brasan. Svar till: "Du och jag i januari?"

Nej, allvarligt talat. Vi har inte så bra koll på Malmö, men ska ändå flytta dit. Känns lite viktigt att vi hamnar i ett trevligt område med bra dagis & skolor för barnen. Finns det någon som kan tipsa om var det är bra att bo för inflyttade barnfamiljer? Maken ska pendla till Köpenhamn, så hyfsat bra pendlingsläge är också viktigt. Vi har hört att Bunkeflostrand är bra, men hur är t.ex. Husie, Oxie/Käglinge, Limhamn, Kulladal, Gullvik, Eriksfält...?

Wish me luck...

Operation Sluta Nattamma har inletts.

Sonen har den dåliga vanan att vakna ett antal gånger per natt och inte somna om förrän han fått en slurk. Varje natt. Sedan han föddes. Nu är han drygt åtta månader och inte direkt undernärd. Tolv kilo knubbis, närmare bestämt. Alltså känner jag mig tämligen säker på att han inte behöver äta varannan timme dygnet runt.

Så nu laddar jag för en vaknatt av stoiskt lugn. Klappa, hyscha, inte amma.

Brun humor

I början av sommaren läste jag i nån tidning om tips på lekar man kunde roa sig med om man fick tråkigt i bilen. Det var typ sjunga en sång som börjar på en bokstav som föregående sång slutade på. Eller säga pip varje gång man åkte förbi en brevlåda. Eller jag vet inte vad. Alldeles för avancerat för min familj i alla fall.

Nej, vi har lite enklare former av underhållning att ta till om stämningen sjunker i bilen. Så här går det till:

1. Valfri djurleksak alternativt docka väljs ut från dotterns medhavda leksaksväska.
2. Dockan/djuret tar en promenad uppför ryggstödet till förarsätet, där pappa sitter och kör. Lalala, ojoj här promenerar jag uppför backen, lalala...
3. Dockan/djuret stannar till på pappas axel.
4. Dockan/djuret vänder upp rumpan och pruttar ljudligt på pappan.
5. Pappan protesterar högt med arga gubben-rösten. Vaaa?! Nämen fy! Pruttar du på mig?
6. Hela familjen skrattar så tårarna rinner. Mest mamman.

Punkt 4 kan varieras i det oändliga. Är det till exempel en gosedjurshund kan den istället lyfta på benet och kissa. Är det My Little Pony-hästen fiser den naturligtvis ett väsande ffffff... Sedan kan det lätt urarta.

Barnslig, moi? Freud har säkerligen någon diagnos om inte annat.

Lammhult

Skåpet i bakgrunden, byrån i mitten samt gröna fåtöljen är från Svenssons i Lammhult, resten av bilderna är från Norrgavel.

En mulen dag i Småland kan man åka till Lammhult och gå i möbelaffärer. Vi brukar åka till Svenssons och Norrgavel. Aj lööv båda två. Särskilt inspirationsrummen.

Nu senast lunchade vi på värdshuset också. Min partyprisse till son hade en egen lite fest där -bankade i bordet, skrek raj-raj-raj och försökte halsa ur haklappen. När han sen försökte slita av sig tröjan tyckte vi det var dags att gå.

Se men inte köpa

Tips till affärsinnehavare:

1. Om du inte vill att någon ska röra leksakerna, ställ dem då inte i ögonhöjd för barn.
2. Var inte otrevlig mot snälla 3-åriga flickor som tittar försiktigt på en liten plastleksak. Då vill deras mammor inte köpa nåt av dig.

Sen ritade dottern en teckning. "Mamma här står det Varning! I den här affären får man inte röra nånting!"

Den kunde kanske surtanten sätta upp bredvid leksakerna. Så man vet vad som gäller.

Vi drar till Malmö, vi drar till Malmöö

Hur många husvisningar hinner man på två timmar?
Vi siktar på fyra, eventuellt fem.

OPPDATERING:
Sex timmar i bil, lunch hos professorn, fyra hus på 90 minuter (ett fint, tre med stora renoveringsbehov). Akan-Kakan har kan-inte-bestämma-sig-ångest, eller vad det nu kan kallas.

mera OPPDATERING:
Vi kanske lägger ett bud på det där fina ändå. Trots att det inte hade nån tvättstuga.

Fot-o

Barnen är ju bra mysiga när de sover, alltså. På snedden i sängen, ett ben över kanten, och armarna i upp-med-händerna-positionen.

Why oh why, H&M?

Jag bläddrade lite i nya H&M-katalogen. Inte för att jag längtar sådär vansinnigt mycket efter hösten egentligen, men det ser ju rätt mysigt ut med höstkläder ändå. Tweed, manchester, långkofta... Mmm...

God vän av koftor som jag är hittade jag både det ena och det andra i den vägen, men varför, o varför måste det vara så mycket akryl i allihop?! Synd på annars så fina koftor. Jag tål inte akryl. Det är obehagligt och nopprar.

Men klänningen på bilden ser fin ut. Den kanske jag kunde ha med en långkofta från en annan affär. Eller en av de 15 koftor jag redan har i garderoben.

Utmaning

Jag fick en utmaning av Tingeling. Värsta seriösa utmaningen med stränga regler och allt. Här kommer den:

Regler:
- Posta reglerna först.
- Svara på alla frågor.
- Skicka vidare utmaningen till andra bloggare.
- När du postat dina svar, berätta det för den som utmanade dig!


Nämn fem saker som finns på din Att-göra-lista idag:

• Tvätta - det är helt sjukt hur mycket tvätt en tvåbarnsfamilj alstrar under en vecka i sommarstugan
  
• Köpa spackel & färg till sovrummet
• Plocka vinbär
• Planera lite. Gäster samt Smålandsresa. Alternativ ska övervägas, listor ska skrivas.
  
• Dricka kaffe på altanen
• Blogga
• Lära mig räkna till fem
  

Vad gjorde du för 10 år sedan?

• Var nyss hemkommen från Wien. Sommarjobbade på äldreboende i Bohuslän. Hade just fått besked om att jag blivit antagen till utbildning vid universitetet i lärdomsstaden. Kändes rysligt spännande.
  

Ställen du bott på?

• Linköping
• Wien
• Uppsala (Årsta, Studentvägen, Triangeln, Smålands nation, Sommarro, samt Förorten)
  

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

• Trista saker som att betala av lån & dylikt
• Köpa ett stort fint trähus där alla får hälsa på
• Anställa hushållerskor. Såna man kan se i gamla filmer. Bastanta men godmodiga tanter, helst.
  
• Ordna massor av stora fester
• Resa jorden runt. Se allt. Kanske ha med en livmedikus ifall barnen blir sjuka i djungeln.
  

Personer du vill veta mer om:

• Den lille-lille mannen (räcker mig typ till axeln) med de gigantiska grand danois-hundarna. Han syns allt som oftast här i krokarna. Ser ungefär ut som att han är ute och rastar två hästar i koppel. Vem är han, hur tänker han? Hur mycket väger en grand danois egentligen?

Jag utmanar alla som vill hänga på! Lille-mannen-med-stora-hundarna kanske har en blogg?

O-badkrukan

Lillkillens första havsbad.
Han plaskade som en liten speedad fisk, och verkade inte direkt ha ärvt sin moders skeptiska inställning till kallt vatten.

Badkrukan

Kanske - jag säger bara kanske - kommer jag att bada idag.

OPPDATERING: 5 minuters gruvande på badstegen, 5 sekunder i vattnet.

Lila är min älsklingsfärg

Igår slog jag lilltån i trappan. Idag fick jag komplimanger:

Vad fin din tå är, mamma! Lila är min älsklingsfärg!

Det blir inga foton till det här inlägget. Av hänsyn till känsliga läsare.

Dagens klyftor

Dagens klyftor:

1. Hunnebo klyfta
2. Akan-Kakans klyfta (Man får ju passa på att vara mamalicious nu innan man slutat amma helt)
3. Carolina Klüft (Är hon med i DN-galan? Äsch, vad vet jag. Det är i alla fall sport istället för Morden i Midsomer i kväll.)
   

Hunnebo klyfta

Semestertoppen

Dagens topp 5:

1. Köpte pinfärsk makrill av en fiskargubbe i hamnen
2. Åkte båt till Smögen
3. Köpte fina väggkrokar på Smögenbryggan
4. Köpte pipande plasthaj till lycklig Lilltjej på samma brygga
5. Båda barnen har somnat. Jag har ett glas vin. Det är semester.

Ode till Tysta Leken

Den som uppfann Tysta Leken var ett geni!

Det är först nu (när jag själv är småbarnsförälder) som jag fattar hur lurad man var som barn. Jag nappade ju direkt på det här med 1-2-3-4-5-6-7, Tysta Leken börjar nu. Jag brukade tillochmed leka det själv med kompisar, när inga vuxna var med. Haha!

Men vilket genidrag det är ändå! Efter några timmar i bil med rastlös 3-åring igår kom Tysta Leken som en välsignelse.

Sol-utan-brun

Samtal med min albino-make:
Jag: Nu har jag brun-utan-sol:at mej.
Maken: Jag har sol-utan-brun:at.

Snart drar vi till Bohuslän. Som vi gör varje sommar. Där brukar vi ta båten ut till nån liten ö, om det är fint väder. Sola, bada, fika hela dagen. Albino-maken smörjer in sig i solskyddsfaktor 30 över hela kroppen och blir sådär härligt blank och vit...

Fulmuffins

Våra muffins blev inte riktigt som de i boken, hehe. Ser mer ut som något en begåvad 3-åring svängt ihop helt på egen hand. Och det är vad jag tänker hävda. När jag gör muffins (eller cupcakes som det visst heter nuförtiden) blir de minsann aaalltid som Leilas.

Våra cupcakes vs. Leilas

Vi leker turister

Dagen i bilder:

1. Nöjd Lilltjej med diplom efter Pelle Svanslös-promenad.
2. Ännu mer nöjd Lilltjej som fick leka under roliga hängträd i Universitetsparken.
3. Mamman (alltså jag) blev fånig och sentimental. "Ack, mitt fina Uppsala som jag snart ska lämna", typ. Så jag fotade Skytteanum och domkyrkan som värsta turisten.